!

Nervsammanbrooooooooottttt!

Det här börjar bli löjligt

Det här börjar bli löjligt. Igen. Jag förstår det inte. Eller, jo.
Nu har jag varit sjuk i vad som känns som en evighet, och min hjärna känns som sockervadd. Min hals är hes och hela jag degig. Igår låg jag och kollade på tv hela dagen, hur deprimerande som helst. Nu är jag i alla fall på benen, och känner att, snart, snart blir jag pigg och kry igen. Eller, pigg har jag väl inte varit på länge (haha) men lite frisk i alla fall.

Och nu är det, ta mig sjutton, bara en månad kvar till studenten. Jag trodde att jag skulle vara överlycklig så här i slutet, men konstigt nog är jag det inte. Jag känner mig mest tom. Alla pratar om en massa folkhögskolor hit och dit och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag tänker bara ta det som det kommer, det får liksom gå som det går. Och går det fel, då får jag väl bli en av alla de arbetslösa ungdomar som ränner runt på stan. Pust, jag blir matt bara av tanken. Det känns som jag, under dessa sjuk-dagar, fått en inblick i hur det är att vara arbetlös. Minus den där sjukdomen då.

Det här var ett muntert litet inlägg, osammanhängande och fint.

Kräm!